Enligt Teemu Hankamäki garanterar kollektivavtalen överlag vidgade möjligheter för företagen att nå avtal i jämförelse med vad enbart arbetsrätten ger möjligheter till.
Teemu Hankamäki sitter vid fönstret.
Kuvaaja
Suvi-Tuuli Kankaanpää
Kirjoittaja
Henrik Muukkonen, anpassning och översättning Ira Vaskola

Lita på lokala avtal

De lokala avtalen oroar redan arbetsgivarna. Oron är förhoppningsvis förtida, säger Teemu Hankamäki och förklarar hur de lokala avtalen fungerar.

Knappt hade bläcket torkat på det nya kollektivavtalet för Teknologiindustrin och De högre tjänstemännen (YTN) innan arbetsmarknadsdirektör inom Teknologiindustrin Minna Helle började fundera högt på att riva upp detta.

Helle beklagade företagens svaga situation i Suomen Kuvalehti i juni. Enligt Helle kunde Coronasvackan bli så djup att arbetsgivarna inte skulle kunna hålla fast vid avtalet.

I avtalet är förhandlingsskyldighet inskrivet men avtalstvång finns inte.

I slutet av augusti hade Helle redan gett upp idén på att riva upp avtalet, men uppgav i Yles intervju att få företag kommer att ha råd med de avtalsenliga förhöjningarna. Helle gissade att den kommande vintern skulle bli ett verklig test för de lokala avtalen men hoppades att en bra lokal avtalskultur bär och ger möjligheten att utnyttja flexibilitet.

Arbetsmarknadsdirektör Teemu Hankamäki på TEK tror att avtal på lokal nivå lyckas då det finns ett uttalat behov för detta och parterna kan lita på varandra. Hakamäki är även ordförande för De högre tjänstemännen (YTN).

I kollektivavtalen som slutits med Teknologiindustrin har man redan för många år sedan första gången avtalat om att man lokalt kan komma överens om många arbetsvillkor. Detta omfattar även den årliga löneförhöjningen. Lokalt kan man alltid avtala bättre än vad som står i kollektivavtalen men vid undantagstillstånd kan detta t.o.m. fungera sämre.

Löneuppgörelserna för nästa år bör förhandlas innan mitten av januari men diskussionerna kan vid behov inledas redan nu.

Tvång att förhandla men inte att komma överens

Enligt kollektivavtalet mellan Teknologiindustrin och YTN förhandlas lönerna lokalt med beaktande av företagets eller arbetsplatsens ekonomi, orderstock och sysselsättningssituation samt konkurrenskraft vad gäller kostnader på marknaden.

I praktiken innebär detta att arbetsgivaren i god tid delger förtroendemannen den ovan stående informationen. Därefter förhandlar arbetsgivare och förtroendemannen om genomförandet av lönegranskning, tidtabell och storlek.

– I avtalet är förhandlingsskyldighet inskrivet men avtalstvång finns inte.

Arbetsgivaren eller förtroende-mannen kan alltså konstatera, att man inte kommer överens något om löner. Hankamäki uppmuntrar ändå till att alltid förhandla på riktigt även om dessa förhandlingar inte i slutändan leder till ett avtal.

Enligt honom har man då åtminstone gått igenom företagets finansiella situation med personalen och den gemensamma förståelsen baserat på detta är säkert bättre än utan några som helst förhandlingar.

– Nu bör man alltså lita på lokala överenskommelser och på det att om företaget har det tufft har parterna lokalt förmåga att ta detta i beaktande. Å andra sidan går det väldigt bra för vissa företag just nu och där kan man fast komma överens om en löneförhöjning på 5 %. Kollektivavtalet begränsar inte detta.

Stoppbrädet bekymrar och skyddar

I de kollektivavtal som YTN ingår finns oftast ett s.k. stoppbräde (perälauta) vad gäller löneförhöjningar. Stoppbräde kallas den punkt i avtalet enligt vilken arbetstagarna får en bestämd, på förhand överenskommen löneförhöjning i det fall att man inte kan nå ett lokal löneavtal.

Enligt kollektivavtalet mellan YTN och Teknologiindustrin höjs lönerna för de anställda i en situation som denna år 2021 med 1,2 % och därefter får arbetsgivaren bestämma hur resterande 0,8 % betalas.

Det s.k. stoppbrädet har denna höst oroat framför allt arbetsgivarsidan. Sett ur arbetstagarnas synvinkel skyddar stoppbrädet då man garanteras en löneförhöjning om avtal inte kan nås. 

För arbetstagarna kan det dock löna sig att göra avtal även under stoppbrädesnivån i det fall att företagets överlevnad är hotad.

– Ett alternativ kan också vara att man genom avtal senarelägger tidpunkten för förhöjningar påminner Hankamäki.

Enligt Hankamäki garanterar kollektivavtalen överlag vidgade möjligheter för företagen att nå avtal i jämförelse med vad enbart arbetsrätten ger möjligheter till.

–  Arbetsrätten medger relativt snäva möjligheter till lokala avtal i jämförelse med kollektivavtalen i och med att lagen bestämmer ett minimi, där arbetstagaren har åtminstone vissa grundrättigheter, som inte kan slopas även om arbetsgivare skulle föreslå det.

Förtroende arbetstagare och arbetsgivare emellan är alltid bra, men säkerhet är det bästa. Om detta vittnar även Hankamäkis sista påminnelse.

– Lokala avtal skall alltid göras skriftligt och där bör framgå vem avtalet gäller, vad man avtalat om och vad man kommit överens om. Ett lokalt avtal kan uppgöras på viss tid eller tillsvidare där uppsägningstiden i allmänhet är tre månader.